Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då nyss fyllt femton år, och hennes ädla hjerta njöt af
den glädje, hon beredt de sina genom den alldeles fritt
ingångna förbindelsen med sin sjuklige kusin. Vid hvarje
upptecknande, som följde under de första fem åren (då
giftermålet ej fick ega rum), röjdes oupphörligt samma
förtröstan på en god utgång, ett hopp motiveradt af
uppoffring från hennes sida, men dock emotsedt utan
ånger. Det hela bildade ett slags frivilligt martyrskap,
hvaröfver det ej var tillåtet att reflektera.
Ordet kårlek fans aldrig uttaladt under dessa fem
år ... det hette blott: »Stackars Ludvig, hvad han håller
af mig! Nå, håller icke också jag af honom...» eller:
»Min olycklige Ludvig, hvad han lider — hvad skulle
det bli af honom utan mig! Han är så tacksam för
det minsta ömhetsbevis, och ändå vet han att jag skall
skänka honom hela mitt lif.»
Så lydde tonen under denna period. Men på
årsdagen af förlofningen, då det femte året fullbordat sitt
lopp, omdöpte hon icke blott »Lifvets minnen» till
»Frågor till framtiden», utan det blef ock ett helt annat
språk i mån af som den dag torde närma sig, då Ludvig
egde rättighet att begära uppfyllandet af hennes löfte.
Nu skref hon:
»Har jag hittills med flit hållit en bindel för min
syn? Har jag lyckats att se honom annorlunda än
han i sjelfva verket är?... En mild, varm, redlig och
öm själ, tyvärr dock boende i en kropp, hvars
bräcklighet och olycka föda... ja, det måste ut... en hemlig
fruktan — än mer (lyckligtvis skall han aldrig ana detta)
en hemlig fasa... O Gud, förbanna dig öfver mig
och uppehåll mitt mod! Jag har varit falsk mot mig
sjelf och egt styrka, så länge faran var aflägsnad, men
nu är jag feg, sedan jag oupphörligt måste fråga mig:
’Blir det i dag, blir det i morgon?’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
