Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Min ädla Beda! Vill du visa mig den godheten
att, så snart frukosten, till hvilken jag icke kommer, är
slutad, göra ett litet besök inne hos mig! Detta är en
gunst, som jag så sällan begärt, att jag ieke tviflar på
att jag får se dig. Jag har något särskildt att tala
med dig om.
Din Ludvig.»
Nu kunde Beda knapt få upp så mycket luft, som
hon behöfde till ett djupt andetag. Hon såg forskande
på Chevaliern liksom om han varit betrodd något mer
än biljetten, och hvad hon läste i hans trofasta ögon
såg alldeles ut som en uppmaning att vänta sig hvad
hon icke tänkt sig.
Hastigt fattande en blyertspenna och en bit papper
skref hon:
»Jag kommer snart, min vän!»
Det der såg ju så lugnt ut, att han väl borde tro
att också hon var lugn. Men så fort Chevaliern var
på återväg från sin ambassad, hade hon all möda i
verlden att gifva sitt ansigte det uttryck, som hennes
far var van att der finna.
Då hon hunnit ned i frukostrummet, fick hon se
kapten Fredrik i jagtrock och jagtstöflar komma med
stora steg öfver gården. »Nå, seså, nu blir pappa väl
försedd med sällskap — desto mindre ser han på mig.
Och kaptenen ...» Meningen fullbordades ej, ty nu kom
majoren, som skrek på både henne, kaffet och frukosten,
allt medan han tittade i ett bref, som han höll i handen.
Kaptenens uppträdande och inbjudning att dela
måltiden gjorde en diversion, som gaf Beda tillfälle att, då
fadern nedlade brefvet på bordet, öfvertyga sig om
att hon ser rätt, då hon tyckte att det var
Manner-dals stil.
Carlén. III.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
