Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torerna med sina dumma historier jaga galopperande
hjertsprång på er! Jag begriper nog, jag, huru det är.’»
»Jag vet att du misstar dig, Fredrik, men säg ändå
hvad hon svarade på det der!»
»Hon svarade aldrig ett ord, men hon såg ut som
ett stackars litet barn, hvilket blifvit gripet på bar
ger-ning. Och, min själ och skapare, är hon icke engel
nog för att anse sig fela mot honom, i fall hon någon
gång skulle våga tillstå för sig sjelf, att hon i det
närmaste afskyr sin olyckliga förbindelse.»
»Nu, Fredrik, låt oss äfbryta det här!» sade
majoren, som börjat alldeles förfärligt upprugga sina
mustascher. »Svartsjukan kan visst inge mångahanda
misstankar, men denna är löjlig... Hon har väl icke varit
just så kär i den stackars Ludvig, men ingen har
någonsin tagit så stor del i hennes hjerta som han, och
jag går så långt att jag påstår det hon icke gifter sigy
i fall det ej blir af med honom, notabene så länge han
lefver och hans känsla för henne icke förändrats.»
»Jag har trott, att farbror gillade mig som
tillkommande måg, men om jag någonsin misstagit mig, måtte
det ha varit häri.»
»Nej, min käre Fredrik, du kan trösta dig dermed,
att om jag egde valet, vore du främst... Och nu låt
oss sätta i ordning våra schackpjeser!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
