Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just som Mannerdal bortlade pennan och med
tillfredsställelse sköt ifrån sig några afslutade handlingar,
inträdde uppasserskan med en biljett i handen.
»Baron Castanies betjent, Johnson, är här med
denna — han väntar på svar.»
»Låt honom sitta ned i tamburen! Jag skall
komma ut.»
Uppasserskan lemnade rummet.
Man skulle ha varit frestad, att tro det den faste
mannen råkat ut för en viss darrning, då biljetten bröts.
Det såg åtminstone så ut.
Baronen skref:
»Min bäste Mannerdal!
Nu är utslaget i mitt långa mål fallet. Skynda dig
till mig, så fort du kan! Om det icke är alldeles
omöjligt, så väntar jag dig i förmiddag.
Du vet, att jag värderade dig som en bror, redan
innan vi blefvo bröder och vänner, och att jag funnit
mig så väl af det sätt, hvarpå du utfört det värf, som
du åtagit dig, att du visst icke förundrar dig öfver att
jag åter vänder mig till dig för att erhålla en ny tjenst,
den vigtigaste af alla. Man har sagt mig, att det allra
nödvändigaste för mig är att undvika alla sinnesrörelser,
och som du har ett så välgörande, lugnt sätt att säga
allting, föredrar jag mycket, att få höra en viss sak
genom dig.
Det bär så ytterst väl till, att kapten i dag drar
farbror med sig på en exposition af landtbruksredskap.
Han var inne hos mig nyss, tydligt i afsigt att locka
något ur mig, men jag visade mig så allvarlig och
tystlåten, att glädjen riktigt började spraka ur hans ögon.
’Heders Ludvig,’ hette det, under det han bemödade
sig att se djupt rörd ut, ’menniskans lif är en underlig
pröfning allt igenom. Jag är din varme vän, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
