Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17.
Tredje lysningsdagen.
*et är icke nödigt, att vi närmare uppehålla oss vid
den bestörtning och det missnöje, som majoren
råkade ut för, då han vid hemkomsten möttes af så
stora nyheter, hvilka Beda på ett enkelt, men hjertligt
sätt meddelade honom.
Giftermålet var han halft om halft beredd på, och
han såg deri en borgen för sig att fortfarande få hafva
sin dotter hos sig. Men den brådskande lysningen och
den omedelbara resan, det var saker som väckte hans
största harmsenhet.
Hvad beträffar kaptenen, sade han ingenting till
Beda, ännu mindre till Ludvig, men han förklarade
majoren vara fullkomligt tokig, om han ginge in på att
släppa ut sin dotter på sådant vis. Derpå kastade han
sig i den frambefalda vagnen, gaf kusken order att köra
allt hvad tyget höll... och medan det så i flygande
gick fram, svor han hela vägen öfver hela qvinnoslägtet
och gaf sig sjelf minst tio dyra löften att aldrig låta
fånga sig af någon bland dessa »skapelsens illfundiga
plågoandar» ...
»Hon älskar mig — jag anar det bestämdt,» tröstade
han slutligen sig sjelf, »men hon är svag... alltför
svag!... Nå, nå, den stackars idioten lefver icke länge:
han stupar väl der ute i Nilgyttjan, och då torde nog
en säker vän bli af nöden för att föra hem den unga
enkan ... Ja ja, vi få väl se... Du behöfver icke köra
så alldeles ursinnigt!» ropade han åt kusken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
