Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något olyckligt var på farde med baronen... men
hvad visste ej budet.
Mannerdal ordentligt störtade öfver gatorna.
Ack, något mycket, mycket olyckligt hade ock
inträffat!
Der voro redan två läkare inne i baronens rum.
Den unge mannen hade fått ett det allra svåraste anfall,
som han någonsin haft af sin gamla rysliga sjukdom.
När han efter flera timmars förlopp åter kom till
full sans, var hans första rediga och bestämda handling
den, att begära det sista lysningen skulle inhiberas.
emedan intet giftermål mer kunde komma i fråga. »Gud
har icke velat det...» Häremot protesterade Beda
under varma tårar. Men nu vågade Mannerdal icke
lägga sin röst hvarken mot eller med, ty de begge
lä-karne hade sagt honom, att i fall baronens lif icke snart
utslocknade, hvilket likväl vore stor anledning att tro.
ty den olyckliga missräkningen hade förfärligt gripit
honom, skulle det i alla hänseenden aldrig mer antagas,
att han kunde botas...
Veckor försvunno.
Den hvarken gifta eller ogifta qvinnan vakade nästan
både natt och dag hos Ludvig, som hon så
samvetsgrant var tillgifven. Men alla hennes enträgna
omsorger, hvilka troget ersattes af Mannerdal, då hon
måste hvila, kunde icke förmå rädda honom... »O,
nej,» sade han ofta med ett svagt småleende, »Chevaliern
förstod nog, han, att jag skulle resa längre bort än till
Nilfloden!» och han strök med sin matta hand öfver
Chevaliems hufvud... Det trogna djuret, som nästan
aldrig ville mottaga någon föda, låg ständigt vid
husbondens fötter.
... En klar månskensqväll under första
januari-dagarne drog den sjuke sin trogna vårdarinnas hufvud
ned till sitt bröst, lade sitt mot hennes axel och hviskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
