- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
223

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som om den stode under flere främmande affärsmäns
händer. O, gud, hur jag räknar timmarne tills i
morgon! Detta bref kommer med sista ångbåten. Skall
äfven du räkna timmarne?...

Din Gerhard.»

Majoren föll, om möjligt, ännu längre än från
sky-arne vid den enorma missräkningen på mågskapet. Men
då Mannerdal infann sig, hade redan den makt, som
han förvärfvat sig öfver sin tillkommande svärfar under
ett års bekantskap, gjort sig gällande. Naturligtvis var
det obeskrifligt svårt, ja bittert, att uppoffra kaptenen,
men majoren kunde icke vägra sin myndiga dotter att
gifta sig med den man, som han sjelf högaktade och
värderade. Sålunda blef ja-ordet gifvet med tillägg af
de för honom sjelf tröstande orden: »Åtminstone skall
du, min käre Mannerdal, icke experimentera bort
kapitalet på jernvägar... Men Fredrik kommer ännu i qväll
—gud hjelpe mig!»

De lyckliga hade så brådt att få göra sin första
promenad under det nya förhållandet, att de
omiskund-samt lemnade majoren ensam med sin ångest. De
gingo snart arm i arm genom samma allé, der Beda
gjorde sitt första försök att beherska den omedgörlige
juristen, och då de satte sig på den bänk, der det
»spartanska förbundet» ingåtts, utkräfde Mannerdal den
andra kyssen såsom introduktion till det »kristligt äkta».
Huru långt voro ej deras tankar från en sådan sakernas
vändning, då Ludvig tillstyrkte den första!

»Jag vågar icke fråga dig, min Beda,» sade han,
»när du började erfara den sympati, som vi båda
bäf-vade för att förklara?»

»Ack, nej, var ädelmodig, Gerhard, fråga ingenting,
som skulle komma mig att rodna!»

Mannerdal kände sig fullt tillfreds med svaret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free