Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det,» svarade Edmund, »har skett endast för att
bevara er vackra klädning... och ändå har den kommit
i beröring med dammet, som ni får tillåta mig slå bort
med min näsduk!»
Sonhustrun oeh hennes herr man anlända.
^j^/ydias dammiga klädningskant, den hon utan pryderi
öfverlåtit att renoveras af Edmund Lannerkrans’
gula silkesnäsduk (något, som hon väl aktat sig för, om
hon kunnat ana, hvad ondt deraf skulle uppstå), hade
just återfått sin naturliga elegans, då gossame, hvilka
sprungo långt förut, kommo rusande emot dem med
underrättelsen att farmors trilla syntes nere i svängen
vid kyrkporten — och derpå rusade de åter ned, för att
taga emot farmor, som, sittande i sätet styf och rak,
sjelf skötte tömmarna.
»Gudskelof att vi äro framme!» sade Lydia till sin
följeslagare, medan de hastade samma väg som gossame.
»Det syns att någonting satt friherrinnan i dåligt lynne.»
»Då svär jag på,» svarade Edmund, »att posten
redan kommit och att gästerna torde infinna sig mal å
propos!»
Och om den saken blefvo de snart öfvertygade, ty
friherrinnan hade icke förr fått syn på sin
sällskaps-mamsell, än hon gaf luft åt sin harm:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
