- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
252

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han kände sig helt belåten öfver att få lemna den stela
frun åt Lydias omsorg.

Under tiden hade herr brukspatron Adolf
Lanner-krans, hvilken, liten och spenslig till växten, närmast
liknade en vårdslös skolpojke, med sina fria fasoner,
sin lösknutna halsduk, sin nedvikna skjortkrage, sina
randiga underkläder och paletån för värmens skull
neddragen halft öfver axlarne, i sin tur hunnit upp till
trappan, der han helsade sina styfsöner med ett tagr i
hvarderas nacke, förklarande att han skulle anse dem
för de utsöktaste gossar i verlden, om de genast ville
gå sin väg och plocka alla sakerna ur vagnen... I
detsamma vände sig herr brukspatron till Edmund, som
åter kommit ned. »Hör på du, hvad i alla englars
namn är det för en prima skönhet som tog emot Justine

— aldrig kan väl det vara sällskapsmamsellen?»

»Jag underrättar dig, min käre Adolf,» svarade
Edmund helt allvarsamt, i det han med sin kusin
utbytte ett hjertligt handslag, »att den här unga flickan,
dottern till en afliden fattig tjensteman, är en fin, bildad,
älsklig och oskyldig varelse, som jag förbjuder dig att
uppvakta med ditt vanliga dumdristiga nonsens!»

»Tusan hakar,» — brukspatronen slog upp ett
klingande skratt — »jag tror att du lagt dig på ett nytt
slags studier, men akta dig sjelf, du, så att du icke
pratar något farligare än nonsens/»

Under detta herrames meddelande hade hennes nåd
Justine blifvit af Lydia förd till sitt rum, der hon genast
nedsjönk i en fåtölj, under försäkran att, om icke
mamsell hjelpte henne att få kläda af sig och få sig en
annan drägt, hon utan tvifvel måste stanna der hon
var, färdig att dö af trötthet.

»Jag skulle gerna göra denna lilla tjenst,» svarade
Lydia enkelt, »men friherrinnan väntar mig strax
tillbaka, emellertid skickar jag upp husjungfrun.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free