Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kanhända, du. . . Men hvad skall Edmund säga,
då han återkommer?»
»Han skall säkert gilla mig, ty jag vet att tant är
så god att meddela honom sanna förhållandet.»
»Ja, lita på det!»
lO.
Vår hjeltinna ger sig åter ut »på lifvets stig».
*et dröjde endast tre dagar, innan Lydia erhöll
svar på sin ansökan om den annonserade
lä-rarinneplatsen. Svaret var gynsamt, men kort, skrifvet
af annonsören grosshandlaren Adrian H. sjelf. Och
som hon uppmanades till skyndsamhet och gema ville
vara borta förrän Edmund återkom, satt hon jemt två
dagar innan han väntades i jemvägskupén. Denna gång
träffade sig ej så att hon fick fördas i den gamla
förtroliga diligensen, och hon kände sig något oroad af
att hon måste byta om tåg och dröja två hela timmar
ensam på en station.
Med uppriktig saknad och tacksamhet skildes hon
från friherrinnan, som visade sig på sin vackraste sida,
i det hon vid afskedet lät hela omgifhingen höra, att
det var med saknad och öfvertygelse att »aldrig få en
så utmärkt flicka mera», som hon lemnade sin kära
Lydia, och till bevis på sin stora bevågenhet skänkte
hon henne en den allra smalaste lilla guldring med en
litet bristfällig »förgät-mig-ej». Gåfvan var ringa, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
