Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordning en liten stek, som du andra morgonen skulle
ha med dig till mamsell Larsson.»
Jag såg på min ende vän, katten, som, med fin
instinkt för hvad som talades, vände bort hufvudet och
började ett sorgligt jamande. Men icke tjenade det till
något, att nu förråda hans brott. Jag svarade derför
endast, att det skett någon olycka med steken, men att
om mamsell Larsson också fått den, skulle hon väl
ändå icke ansett den som betalning för ett års skolgång.
»Det har du rätt i, Clary! Men, ser du, en fattig
stadsfiskal *i en mindre stad har så små inkomster, att
de knapt räcka till att uppfostra egna barn.»
»Faster och farbror ha ju inga barn!»
»Mycket sant. Gud har nog insett, att det ej skulle
burit sig; ty fiskalen spelar bort på klubben det mesta
af förtjensten. Men som du i alla fall är närmast att
få den lilla uppfostran, som kunnat falla på egna barns
del, så skall jag bestämdt fundera ut något. Jag känner
en person, som jag tänker skall vilja skrifva till ett
ogift, förmöget fruntimmer, en slägting till din salig mor.»
»Ack, tack, tack, kära faster — somna bara icke
från den tanken!»
»Det gör jag icke, du! När fiskaln gått ut, kan du
bära hit min kappa och hatt!»
Jag vet ej rätt hvem som skref... jag tror att
det var prostinnan. Men visst är, att jag snart fick ett
bud från stadens välkända stora pensionsanstalt, der
förestånderskan underrättade mig, att min mors slägting,
den gamla mamsellen, lofvat betala min årsafgift som
halfpensionär, i hvilken egenskap jag genast fick tillträde.
Min lycka var nu stor, men förbittrades af att jag
ej tordes i ett bref tacka min välgörerska, som
undan-bedt sig all skriftlig tacksamhet: det vore nog, att jag
genom flit och godt uppförande visade den... Ack,
huru gerna jag skulle hafva velat älska henne, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
