- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
316

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till den der märkliga dansen, den enda han under
många år tillåtit sig, kunde endast förklaras deraf, att
det var lämpligaste sättet att komma i samtal med mig.

Hvad han fann eller utrönte hos mig vet jag ej;
men efter några veckor friade han formligt, och då jag
icke egde annat val, än det tröttsamma lärarinnekallet,
och aldrig erfarit någon tillstymmelse till kärlek, så gaf
jag mitt ja-ord med fast beslut, att blifva värdig den
man, hvilken hedrat mig genom sitt val.

Bröllopet, som efter en kort förlofning firades hos
pensionsförestånderskan, var i den mest prosaiska stil:
endast några få vittnen bevistade vigseln i skolsalen,
som eleverna smyckat med löf och blommor. Hvad
beträffar brudgummen, såg han lika lugn och sansad
ut som jag sjelf kände mig, och för hvar gång hans
blick mötte min, uttryckte den lika mycken godhet som
vänlig uppmuntran.

Jag hade sagt honom, att jag mycket oroade mig
öfver huru hans lilla dotter, som jag visste att han
nästan afgudade, skulle emottaga mig. Han hade aldrig
under vår förlofning bedt mig besöka mitt blifvande
hem och aldrig tagit flickan med sig. Hon var icke
heller på bröllopet, emedan hon, efter hvad han sade,
icke var tillräckligt rask att taga ut i höstkylan och
han dessutom ansåg bäst, att vi gjorde vår första
bekantskap i hemmet, det vill säga, sedan jag sjelf,
sjuttonåriga barn, inträdt i min moderliga egenskap.

Detta beräknade undvikande ingaf mig
föreställningen att icke något godt väntade, och då vi efter den
lilla supén skildes från pensionslokalen med dess för
mig så många bittra stunder i det förflutna, var det
med en tryckande känsla som jag satte mig i vagnen
för att börja den okända färden till det oberoende lif,
efter hvilket jag så mycket längtat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free