Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.
I jemvägskupén.
^jj^vå dagar hafva förflutit sedan Clary nedlade
pennan, efter att hafva samlat de glädjefattiga dragen
af sin tillvaro under tjugotvå år. Och om detta
återgående till det förflutna upprifvit de icke halfläkta sår,
som hennes barndoms- och ungdomserfarenhet gifvit
henne, så må man mildt. döma den bitterhet, hvilken
hon ännu icke förmår rätt beherska.
Denna stolta och ömma själ, begåfvad med en
intelligens, som sträfvade att bryta det skal, i hvilket
den var intvingad, längtade ständigt efter ett gensvar
till allt det, som den var färdig att gifva; men fann ej
annat än ljumhet och likgiltig vänlighet, hvilket för en
sådan ande är svårare att uthärda, än lifvets bistra
stormbyar. I det senare fallet får anden kraft att modigt
kämpa, i det förra har den ingen annan ressurs, än att
draga sig inom sig sjelf, utan att i ett enda pulsslag
känna att den lefver framåt.
Och dock lefde Clary mera »framåt», än hon sjelf
anade. Hon hade skaffat sig en skatt af kunskaper
och bildning, och hennes tankar, dem hon sällan delade
med någon (ty hvar och en af de två, hvilka hon egnade
sin yttre verksamhet, fordrade endast hennes omsorger),
voro så rika, ädla och varma, att de indrogo henne i
drömmar om en tillvaro, der de kunde bära frukt —
huru, det var hemligheten, den hon ej kunde eller ens
försökte att genomtränga. Hon blott kände, att hon
behöfde en annan atmosfer att andas i, än hemortens ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
