Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar professorskan bor — jag har en kusin, som tjenar
der — och jag kunde snart få tag i en droska.»
»Då vet jag ett bättre forslag, min käre Jönsson . . .
Du är väl här med vagnen?»
»Ja, den väntar ett stycke härifrån, herr
brukspatron. »
»Godt... skulle då icke fru Haveman värdigas
förtro sig åt min omsorg? Jag erinrar mig just nu, att
jag personligen, från min Upsalatid, känner
professorskan, och skall djerft presentera mig med hennes gäst.
Den här lilla ledsamheten är icke hennes skull... Hon
blir mycket glad, att ni kommer väl fram.»
»Men det der blir då att verkligen utmana er
barmhertighet, min herre?»
»Nej, det blir alldeles motsatsen, fru Haveman! Ni
gör mig den allra största tjenst, om ni tillåter att jag
får råda. Jag vet eljest rakt inte huru jag skulle förströ
mig i afton. Det är för tidigt att supera och lägga
sig, och för sent att kläda sig och söka upp bekanta ...
Se så, här äro vi nu vid vagnen, och Jönsson kommer
snart med sakerna. Var så nådig och stig upp!»
»Efter så många goda skäl,» svarade Clary
småleende, »återstår det för mig icke annat, än att antaga
och försäkra, att jag aldrig skall glömma er ridderliga
och menniskovänliga handling.»
Efter tjugo minuter stannade vagnen framför ett
trefligt hus vid början af Kungsholmen. Omedelbart
härefter blef uppståndelse i trapporna och två pigor
med ljus efterträddes af enkeprofessorskan, ett hyggligt
och välvilligt fruntimmer omkring femtitalet, som i
förstugan hjertligt emottog sin unga gäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
