Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon sjelf kände sig tillfreds dermed. »Men säkert
var det svårt att sakna alla anhöriga?»
»Icke det ringaste. Jönsson skötte mig till full
belåtenhet. Trodde fru Haveman på allt det jag i
jernvägskupén berättade om mitt kink under förra
sjukdomen?»
»Ja, hvart ord,» svarade hon småleende.
»Men tro då nu i stället, att jag verkligen aldrig
gjort mig skyldig till en så omanlig svaghet. Min mor
älskar sin son för mycket att tröttna på honom, min
syster är gift, och befinner sig långt från sitt forna
hem, och hvad beträffar min fästmö, så var denna
personlighet endast ett lån för ögonblicket.»
Clary icke blott syntes förvånad, hon var det äfven
i den grad, att hon blott kunde yttra ett enstafvigt
»Huru?» . . . Under samtalet hade de börjat gå framåt
på Clarys hemväg.
»Med hvilken ton fru Haveman uttalar detta 9Huru?’
— Är det så fördömligt, att i ett upplifvadt ögonblick
tillåta sig ett oskyldigt skämt?»
»Åh nej, visst icke, men...» För första gången
rodnade den unga qvinnan under hans blick, och
hennes rodnad var af det sköna, blyga slag, som förlänar
en ljufvare karaktär åt en qvinnas utseende.
»Huru lyder meningen efter detta men? Det skulle
särdeles intressera mig att höra.»
»Helt enkelt så här: men hvad kunde föranleda er,
att skämta med en er alldeles obekant person?»
»Jag skulle vilja svara er med en annan fråga —
så god ni vore, om ni ville gissa den.»
»Jag befattar mig mycket litet med gissningar,»
återtog Clary nästan kallt.
»Nå, i det fallet skall jag rätt fram säga: hade
icke vår korta bekantskap redan kommit oss, mig åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
