Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt af barmhertighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12.
På vågen till Almstahammar.
-t>_j
Jl* en trakt, som den skapande handen vid ett särskildt
gynsamt ögonblick med slösande rikedom utkastat,
låg Mauritz von Helldorffs bruksegendom... En
storartad oas innefattad i en kedja af mindre oaser, hvilka
meHan sjöar, kullar, skogar och dalar slöto sig
der-omkring. Från alla håll hade man här pittoreska
taflor, hvilka vandrande artister girigt insamlade i sina
album. Men utanför trollkretsen af detta poetiska
landskap råkade man blott på torra hedar och afbrända
skogar.
Almstahammars stora hufvudbygnad var af
gammaldags gedigenhet, och framstälde en fond, som tog sig
ståtlig ut med sina långa fönsterrader, sina med växter
fylda balkonger och sin stora hvälfda förstuga, liknande
en sal, hvilken sträckte sig tvärt igenom bygnaden, så
att man från de öppna dörrame ut åt den med
uråldriga lindar prydda gården hade en full öfversigt af
den i lummig grönska inbäddade vattenkonsten, hvilken
utspridde sina glittrande strålar öfver den vidsträckta
trädgårdens närmaste partier. I denna svala
förstugu-sal, försedd med nischer och bilder och som kring alla
väggar hade jemsoffor, brukade familjen under heta
dagar ofta taga sin tillflykt, ty om man tröttnade att
skåda vattenstrålarnes lek, hade man från andra sidan
öfver gården den allvarsamma strömmen och ofvanför
den de skogklädda kullame. Det hela, att icke tala om
den inre gedigna prakten, var ett hem, dit en brudgum
med stolthet kunde föra sin brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
