Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
all den tid jag kan disponera — för mina pligter och
ditt nöje. Och som du långtifrån är så enfaldig, som
du af ett slags barnslig, dum fruktan synes inför din
far, så töra vi icke få så tråkigt, liten.»
»Men jag älskar dig icke ett grand, nej, icke ett
enda grand.»
»Det betyder ingenting. Inte är jag så synnerligen
förälskad i dig. Men sanning är, att jag håller af dig,
emedan du alltid varit en snäll och mild flicka, som
tagit reson. Det gjorde du till och med den gången,
då jag var nog pojkaktig att kasta din docka i
dammen. Jag mins hur tåligt du, sedan jag fiskat upp
henne, satte dig att aftorka allt det gröna fhaset från
hennes oskyldiga ansigte ... Se så, lilla Estrid, var nu
lika snäll. Jag har ringen i västfickan. Vi skola icke
ställa till någon ceremoniel förlofning.»
»Nej, nej, det är mig omöjligt, det skulle bli mig
en dödlig sorg. Det är icke blott lättsinne, som dikterar
dina ord. Du skulle kunna förkläda din själ liksom
ditt ansigte för alla andra, men jag känner af instinkt,
att du icke i hjertegodhet liknar andra, som också
hafva ett lätt sinne. Dina ögon skrämma mig just nu,
och huru som helst, jag tager ej emot din ring.»
»Det är bra — låt din far veta ditt beslut.»
Löjtnantens röst hade erhållit en våglik brytning,
och om icke Estrid redan tillslutit sina ögon, så skulle
hon gjort det vid den blick hennes afskedade friare
kastade på henne, i det han lemnade rummet. Kanske
erfor hon ändock verkan deraf, ty i en darrning hviskade
hon: »detta får jag ångra».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
