Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I de nygiftas hem på gästgifvaregården.
IjP^å en soffa, hvarken sämre eller bättre, än man har
rättighet att böra vänta sig i ett icke privat rum
för resande, låg en helt liten dam, eller snarare,
emedan hufvudet var gömdt, ett knyte, höljdt i skyar af
nedskrynkladt musselin och upproriska spetsar. Den
lilla damen jemrade sig lik en derangerad kattunge
öfver soffans grofva öfvertyg, som ref henne på
kinden, om framförallt den »grufliga rysligheten», att blifva
tvingad att vara sjuk, då hon mycket väl kunde kläda
sig och följa med ut i staden och se efter rum. »Om
pappa såg detta! Om pappa såg detta!» klagade hon.
Under denna scen, spelad i monologform, stod
löjtnant Stellan vid fönstret och höll utkik ned åt
Långgatan, fullkomligt oberörd af sin frus klagan. Slutligen
vände han sig om med någon otålighet, gäspade
förfärligt och sade, under det han sträckte på sig:
»Heléne, vet du hvad jag ärnar göra?»
»Du tänker väl skicka efter den der första, som
du sade skulle så ömt se till mig. Men söte, söte
Stellan, låt henne icke komma hit. Du kan väl förstå,
att jag, som sedan sex dagar är din hustru, icke kan
tåla henne, som ej ville hafva dig. Gud vet hvad hon
är för en qvinna, som kunde motstå dig.»
»Prata inga dumheter! Det är min bestämda vilja,
att du söker från början komma på förtrolig fot med
henne, så att du betraktas som en yngre syster. Hon
är så förståndig, så god och förstår så väl att skicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
