- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
458

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Misstycka! Hur kunde grefve Manfred mera glädja
mig? Jag blefve djupt tacksam!»

»Menar fröken Estrid fullt uppriktigt?»

»Fråga mig icke detta! Ett tvifvel smärtar mig.»

»Men skall jag också erhålla svar? Utan att lita
derpå bör jag ej skrifva.»

»Min själ,» återtog hon, »sträfvar efter allt slags
utveckling på de vägar, dit den kan nå, och jag är
innerligt öfvertygad, att brefvexling med en man af er
intelligens, er karaktärsriktning och sanna mildhet skall
vara för mig icke blott lärorik, utan .af stort intresse.
Behagar ni antaga detta som ett svar?»

»Ja, af hjertat — och då vi icke kunna glömma
hufvudorsaken, som drifver mig ut till ett varmare land,
så låt mig få hoppas att om...»

»Nej, nej, jag vill icke tänka på detta!» utbrast
Estrid bleknande.

»Men då är ni långt svagare, än jag hoppades.
Döden, Guds betrodde budbärare till hans barn på
jorden, är ju den trogne kamrat, som alltid följer oss,
om han än dröjer att räcka oss handen. Jag har
ständigt känt mig förtrolig med honom och ändå är mitt
sinne fullkomligt fritt från all sjuklighet. Jag har fullt
intresse för lifvet och känner mig glad att veta, det
mina åsigter, såväl i hvad som rör samhällsfrågor, som
ock i de enskilda pligtema mot mina underhafvande,
skola till fullo utvecklas af den man, hvilken ärfver min
egendom, i fall jag dör ogift.»

»Grefve Manfred får icke missförstå mig. Det är
icke för döden jag bäfvar. — Jag har under långa,
tunga och smärtfulla år betraktat honom söm en
räddare, och jag känner i denna stund, då mitt lif eljest
på ett ljusare sätt omgestaltat sig, att den dag kan
komma, då jag välsignar honom som en dyrbar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free