Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18.
Farväl från Estrid oeh de båda män, som
haft hufvudrollema i hennes unga
lefnadsdrama.
var en storslagen bild i naturens höga sceneri,
den, som tedde sig från fönstren i biblioteket
på Malmstafred, der vi för första och sista gången göra
ett flygtigt besök.
Man såg icke en liten insjö med små täcka
löf-och hasseldungar, utan man såg ett vidsträckt vatten,
der just nu från den starkt rodnande
eftermiddagshim-melen en väldig purpurmantel blifvit nedsänkt för att
genomskäras af en seglare, som i sin stolta framfart ej
ger akt på hur vackert manteln färgat skummet, som
yr omkring akterstäfven. Han ilar majestätiskt mot
andra stranden, der höga mörka bergmassor, än nakna,
än klädda med vilda furor, upptorna sig som skyhöga
bålverk bakom hamnen. Den stranden deremot, på
hvilken Malmstafreds hufvudbygnad blifvit uppförd, egde
sköna sträckor af hängbjörkar, kastanier och glödande
rönnträd.
Att stå vid något af dessa fönster var en njutning,
som ställets egare och hans maka ingen dag försakade.
Men nu hade dock en hel mängd dagar förflutit sedan
de gemensamt njutit anblicken af denna älsklingsscen.
Och alltsammans hade också under ett par veckor,
ända till i dag, legat hotande och mörkt i storm och
svarta moln. — Det var liksom naturen velat kläda sig
i samma färgton, som rådt inom hus.
Och mörkt hade det varit från ungefar samma tid,
som Olivia afsände sitt lefnadsfriska bref, ty just då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
