Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu, Berthold, har jag sagt dig allting. Ju äldre
och äldre jag blifvit, har jag allt nogare pröfvat mig,
då jag om qvällen framtagit fästegåfvan... Se här,»
hon upptog boken ur kjortelfickan, »se om den icke
varit flitigt läst!»
En blixt af glädje upplyste Bertholds ansigte. »Så
kärt att du just hade den på dig! Jag tror hvartenda
ord, du sagt mig, och då jag vet att du aldrig glömt
det förbehåll, som jag lemnade dig boken med, så är
jag ganska säker på att du just här framför min mors
dödssäng och vid hennes eget lilla bord kunde lägga
fingrame på fästegåfvan och bedyra mig att du i
trygghet kan behålla den!»
»Jag förstår dig, Berthold!» svarade Kerstin Maria
sakta. »Jag ser på dina ögon att du har en sjukdom,
som blir svår att bota. Men kom ihåg, att hvad jag
nu vill göra, gör jag aldrig mer än en gång! Se, om
jag älskar dig»... Hon reste sig upp, lade handen på
evangelium och sade med frimodig röst: »Jag svär
inför Gud och din mor, som kanske ser mig, att jag
är fullt värdig att behålla min fästegåfva... Vill och
kan du tro mig?»
»Ja, så sant som jag hoppas att vår förening skal!
räcka både för jorden och himlen .. . Förlåt att jag
frestat dig så hårdt — men nu är jag så lycklig som
en menniska kan vara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
