- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
501

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kerstin Marias fästegåfva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvad gör du?» skrek Kerstin Maria så häftigt
till, att Berthold häpen såg på henne. > Du vill dra åt
dig min kaffekopp!»

»Nå, hvarför skulle jag icke få det? Du får i
stället min, som är för full!»

»Nej, nej, den är icke för dig!» Hon tog upp
koppen och höll den mot sina läppar.

I samma sekund, då Berthold såg henne likblek
och skälfvande, vidrörde en förfarlig misstanke hans själ,
han kom ihåg att hon lofvat, att just i dag påfinna något
råd att frälsa honom från sig sjelf, såsom han begärt.

Blixtsnabbt, följande sin instinkt, ryckte han koppen
ur hennes hand.

»Hvad är det?» frågade han med vild blick. »Du
har lagat till något ondt åt dig — erkänn sanningen,
eller tömmer jag koppen!»

»Nå, om det vore förgift som jag ville ta,» svarade
hon kärft, »hvad kan du säga derom? Jag dör långt’
hellre på en gång, än jag dagligdags dör af skam och
sorg öfver att aldrig bli trodd att vara en ärlig qvinna
och att, snart sagdt, för hvar man tjena till spott och
spe. Sådana slags bevis på kärlek och aktning sörjde
jag inte öfver att lemna. Men min krona ville jag bära,
eftersom jag med heder kunde bära den — och jag
har skrifvit upp på ett papper, som jag bär på mig,
att mitt hufvud skulle få hvila på fästegåfvan.»

»Måtte Gud för alltid,» sade Berthold, nu lika blek
som Kerstin Maria sjelf, »ta’ sin hand ifrån mig, om
jag, efter ett sådant syndaprof på kärlek, kan
missförstå dig mer i detta lifvet... Och liksom jag nu
kastar ut genom fönstret det gift, du för min skull
velat dricka, så svär jag att också utkasta ur min själ
det gift, som så länge bränt den. Det har varit en
sjukdom, men du har botat den... I dag en månad
till (då måste du likväl bära en annan brudklädning)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free