- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 3. Smärre berättelser /
509

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratören och hans trolofvade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dörren öppnad och en helt och hållet oväntad person
inträdde.

»Nå, för tusan, hvad ser jag — är det du, gamle
göt!» ropade vår litteratör och kastade i förtjusningen
och förtviflan öfver att bli störd ett halft dussin
kalendrar öfver ett helt dussin barnböcker. »Är det
verkligen du, broder, som lemnat landet vid den sköna,
trefliga jultiden, för att smaka på en bit af
stockholms-lifvét. .. Välkommen, välkommen emellertid — ack, om
du blott icke träffat mig i så brinnande brådska!»

»Käraste bror,» svarade helt lugnt och stillsamt
landsortsvännen, en kraftfull och allvarlig ung ma,n,
»du behöfver ej frukta att bli länge uppehållen af mig

— jag vill blott se dig eller, uppriktigt, för en
särskild sak träffa dig, innan jag reser tillbaka med
bantåget i morgon. Jag har redan uträttat mina andra
små angelägenheter.»

»När kom du då, hedersvän?»

»I förgår, och jag har redan förut sökt dig, fast
förgäfves. Derför får du väl ändå skänka mig den här
qvällen ... Jag har med mig ett par teaterbiljetter —
för jag skall väl ha något att berätta, när jag kommer
hem till mor och syster och kanske någon annan.»

»Någon annan — aha. .. man vet hvad det
betyder. Så der, min käre Henrik, går det undan för
den, som har en egen gård och hufvud för landtbruket.
Och för dig, gamle kamrat, den hederligaste pojke i
menskligheten, måste jag öka den onåd, hvari jag
redan kommit till min fästmö, och följa med dig.»

»Fästmö — ah, är du förlofvad?» En blixt af
vida högre betydelse än vanligt deltagande lyste i den
besökande vännens ögon.

»Jaså,» återtog litteratören, »du har icke hört
det?» Med en lätt rodnad tilläde han: »Det är icke
längesedan, och jag ämnade skrifva om min lycka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/3/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free