Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratören och hans trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det hoppas jag,» svarade Albert, »icke var
särdeles allvarsamt. Men jag vill ej neka för min egen
känsla, då du säkert icke utan afsigt berör ett ämne,
som ännu icke kan vara mig fullt likgiltigt. . . Men
hvad kunde jag göra! Jag är en verldslig men niska,
som behöfver både äta och dricka, och du vet att
Hilmas föräldrar äro så genomfattiga, att de knapt nog
kunna draga sig fram med alla sina barn. Således, då
jag ej hade riktigt förklarat mig, och det hade jag
verkligen icke i rena ord, drog jag mig tillbaka.»
»Jag förstår — du gillar ej att hungern och
törsten ingå äkta förening. Men då, min käre Albert,
borde du också ha ogillat alla jonglörkonster i
samvets-väg. För min del anser jag att förtäckta kärleksord
till en öm och ren qvinna äro lika bindande som de
oförtäckta . . . Men vet du väl hvad ryktet hade att
förmäla om din hastiga reträtt?»
»Nej — det är jag nyfiken att höra.»
»Jo, att det bar så illa till, att Hilma, som är en
särdeles begåfvad flicka på flerfaldigt sätt, hade för en
viss högtidlighet inlemnat ett poem till stadens
tidningsredaktion, hvilken samtidigt för samma ändamål
fick emottaga ett annat poem af en redan välkänd
signatur. Nåväl, hvad hände nu! Det förra antogs,
och det senare återsändes. Man sade då att harmen
öfver ditt nederlag dödade kärleken, ty rivalitet fick
icke ega rum mellan två vigda själar — bättre då
lekamlig både hunger och törst... Du blåste bort från
orten för att låta ditt ljus lysa i hufvudstaden, och du
har ju lyckats.»
Med halsduken i ena handen och den andra stödd
mot spegeln öfver byrån, stod Albert fullkomligt orörlig.
»Seså, käraste bror, du får icke bli för ledsen på
mig! Saken är den. att jag i min tur var afundsjuk
på dig, ty jag hade länge i tysthet älskat Hilma, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
