Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl har praktiken inne, köper jag mig en jordlapp och
sätter kål och potatis åt mig själv, och då skall mamma
bo hos mig, till dess Justus läst sig till en
lektorsbefattning eller något annat.»
»Jag nöjer mig inte med att bli lektor!» sade Justus
allvarsamt.
»Nå, hur högt vill du då, min son?»
»Jag vet ej rätt ännu.»
»Vi tacka Gud, barn, om du, som jurist, blir
borgmästare i en småstad... kom ihåg hur fattig du är!»
»Fattigdom kan ej anses såsom hinder för någon att
sträva så högt som vingarna bära honom.»
»Men om vingarna slappas under vägen och kraften
råkar svika?» anmärkte Leonard på sitt torra, men
godmodiga sätt.
»Än sen», svarade Justus, »vad har den förlorat, som
flög så långt han kunde?»
»Kuraget, tänker jag... sedan får han nöja sig med
att slinka in på någon biväg.»
»Du misstager dig, och det undrar jag icke på.»
»Men varför», frågade modern förebrående, »yttrar
du detta i en sådan ton av överlägsenhet, Justus? Utan
tvivel har Leonard rätt.»
»Ja, så rätt som den kan ha, vilken ser just jämnt
så långt som ögonen vilja göra tjänst!» sade Justus med
hög rodnad på sina kinder.
»Nå, vad ser du då, som försmår ögonen?» frågade
Leonard, i det han på modern kastade en vänlig blick,
som tycktes säga: »Låt honom hållas, jag vet nog, jag,
att han icke menar något ont.»
»Jag», återtog Justus, »ser att, om vingarna blivit
stäckta och flykten hämmad, den flygande vilar sig,
men att han sedan försöker på nytt. Kommer han ej
fram på ena vägen, går det på den andra... med en
stark vilja misströstar man aldrig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
