Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otänkbaraste man kan tänka sig! Se dig omkring,
Evelyn ... Detta instrument, som din far köpt för 600
riksdaler... besinna, min flicka, 600 riksdaler banko
— alla dessa packor av noter, detta hav av granna
mönster, stramalj, pärlor, silver, guldtråd och sefirgarn,
alla dessa dyrbara ritsaker, allt, allt är ju köpt för dig!
Men icke nog härmed: vilken garderob har du ej ...
Jag är skyldig mig själv den rättvisan att erkänna, att
det kanske icke finns någon fröken, som du icke kan
mät...»
»Min vän!» avbröt konsuln, som tyckte, att hans
hälft gick något för långt i sin iver.
»Än sen, min vän... har jag icke rättighet som mor
att säga detta oförståndiga barn, att den, som äger allt,
som hon äger, icke behöver gråta? Vad ha vi väl för
glädje av allt det vi slösat på henne... är hon
någonsin glad och tacksam? Ligger icke paketet med den
nya slöjan — voalen ville jag säga — där borta orört
som det kom i dag... har ’hon sett på den längre, än
jag höll den för ögonen på henne!»
Nu neddignade konsulinnan alldeles uttröttad i sin
stora bekväma fåtölj, och åtnöjde sig att genom några
mystiska förhandlingar mellan näsduken och ögonen
låta förstå i vad grad hennes känslor voro sårade.
Evelyns enda rörelse var att stiga upp från
instrumentet och sätta sig i vrån vid fönstret, där hon med
en blomma, den hon medvetslöst uppdrog ur vasen,
förblev sittande hela aftonen stum, förande blomman upp
och ned mellan ögonen och läpparna.
III.
Omkring en vecka efter detta uppträde satt
konsulinnan Löwe i samma rum och språkade förtroligt med
mamsell Charlotte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
