- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
37

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Min son kammarjunkaren!» presenterade baronen,
en gammaldags enkel man, som aldrig det ringaste
brydde sig om den fördel, han skördade av sin titel.
Han hade varit en äkta krigsbuss och var nu en äkta
lantjunkare. Bröllinge var dessutom en alltför
obetydlig egendom för att göra honom till aristokrat i stort,
men hade han än haft tio sådana gods som Bröllinge,
skulle han ändå varit den han var, och lika ofta som
nu stannat på ägorna eller landsvägen för att tala med
en torpare eller med det minsta barn.

Friherrinnan G. var en i alla avseenden
aktningsvärd och därtill bildad och älskvärd dam, som dock
alltid visste vem hon var, hur artig och älskvärd hon
än syntes.

Vad sonen, baron Max, beträffar, så tycktes han
mycket brås på sin familj, ty så vitt man kunde döma
av hans sätt, syntes han icke besvärad av någon i
ögonen fallande anspråksfullhet. Han förekom tvärtom
i konsulinnans tycke ofantligt »borgerlig».

»Herrskapet har så grant, att det frasar av idel
siden: det syns, minsann, att herr konsuln haft
in-dräktiga affärer till sjöss!» yttrade baronen gladlynt.

»Ja, jag kan skryta av att ha kommit åt det där för
tämligen gott pris!» svarade konsuln med en alldeles
icke tvetydig knipning på munnen.

Men konsulinnan, som med sin fina takt osade några
obehöriga allusioner på lurendrejeri, svarade hastigt:
»Du har visserligen genom dina kaptener, min vän, haft
tillfälle att rekvirera de solidaste varor till facila priser,
men de ha dock blivit dig ganska dyra!»

Och sedan vände konsulinnan hela sin
uppmärksamhet åt friherrinnan, varvid hon i de valdaste ordalag
uttalade sin lyckönskan över herr kammarjunkarens
hemkomst. »Det måste varit en förtjusande syrpris?»

»Ack, ja! Det var en liten hemlighet mellan pappa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free