Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omöjligheten att bevara sin viktiga upptäckt, lät den
springa, likväl till högsta möjliga vinst, »jo jo men...
det är ju också hon själv!»
»Hon själv ... min Evelyn? Huru ... vem ... vad
skall det betyda?»
»Hennes nåd, hittade ju denna handske... den är
rätt prydlig!»
»Ja visst, en riktig boivinshandske! Det kan icke
vara bokhållarens?»
»Nej, visst icke!»
»Och ej heller min mans ?»
Ȁnnu mindre. Dessutom ritar varken herr konsuln
eller bokhållarn några sådana utkast; de låta mamsell
Evelyn sitta och luta sig mot träden hur hon behagar,
utan att sätta henne på papperet.»
»Men Charlotte, vem skulle våga insmyga sig i denna
park, den gamla adliga parken till stora Örnvik, för
att rita av min dotter?»
Konsulinnan yttrade detta med stort och djupt
eftertryck.
»Inser icke hennes nåd det själv?»
»Jag börjar ana, det är någon fattig artist, som hört
omtalas Evelyns utomordentliga skönhet och vill stjäla
hennes porträtt, antingen för att sätta det framför titeln
i en bok, som det ibland brukas, eller också kanske rent
av sälja det till någon spekulant, som önskar på
förhand se den rika arvtagerskan. Sådant där har jag
läst om i romaner!»
»Men om jag icke misstar mig, så är här fråga om
en ömmare roman i verkligheten.»
»Vad för slag...» konsulinnan spetsade öronen och
nöp Charlotte litet i armen, »skulle möjligtvis ...»
» ... en älskare smyga här, menar hennes nåd ?»
»Å, det menade jag visst icke!» svarade
konsulinnan, darrande av glädje, ty nu började hon få en, om än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
