Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evelyn, van vid dessa regelmässiga skilsmässor,
yttrade ingenting, men hennes blick blev matt, hennes själ
tyngre än vanligt, och sedan hon dag från dag under de
långa sex veckorna, och långt däröver, stilla längtat
efter Constances steg, utan att någonsin få höra dem,
såg hon sig bekymrad och ängslig omkring och
övervann slutligen så mycket av sin medfödda tröghet, att
hon en gång frågade föreståndarinnan, om ej
Constance skulle återvända.
»Nej, mitt stackars barn», hade denna med mycken
godhet svarat, »hon återvänder icke mera... men vi
skola alla bjuda till att ersätta dig henne.»
Evelyn beklagade sig ej, frågade ej, grät icke och
gav på intet märkbart sätt sin bedrövelse till känna,
men hon blev allt trögare och slutligen nästan lika så
omöjlig som vid början av sin ankomst. Ingenting,
man måtte använda vilka medel som helst, förmådde
liva henne eller avtvinga henne ett leende. Ett litet brev,
som Constance skrivit till henne, men det ingen fick
henne att besvara, utgjorde hennes enda fröjd, ty detta
brev inlåste hon i ett litet skrin, som hon fått av
Constance, och då hon trodde, att ingen såg henne, gav
hon några stumma smekningar åt detta skrin, vilket
utgjorde hennes allt. Det var detsamma, som väckt
mamsell Charlottes uppmärksamhet och som blivit
orsaken till Constances inbjudning till Örnvik.
Men under det Evelyn i pensionen suckade och
längtade efter den djupt saknade vännen, satt denna vid sin
onkels sida, bemödande sig att genom tusen
uppmärksamheter roa och förströ den gamle knagglige mannen,
som, utan att ännu vara sängliggande, dock kände, att
det led till slut. Musiken, som varit det enda han älskat
i världen, utom Constance, utgjorde nu ett ständigt
behov för honom, och han var ej lugn längre än då
Constance spelade och sjöng hans älsklingsstycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
