- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
79

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till och med en gammal krigsman som jag icke kan
se henne utan beundran.»

Konsulinnan log... »Ack, Evelyn har redan flera
beundrare! Det är just med anledning av denna
oändligt sensitiva sak» — konsulinnan hade hört sägas
»ömtålig som en sensativa», varav hon slutit, att det
sista uttrycket var den rätta utländska benämningen
på det förstnämnda — »som jag önskade resonera med
herrskapet... ty egentligen är det en ganska kinkig
historia med hemliga tillbedjare.»

»Huru», yttrade friherrinnan förundrad, »skulle
mamsell Evelyn hava en hemlig tillbedjare? Det kan
knappt vara möjligt!»

»Jo, den saken är icke blott möjlig, utan fullkomligt
viss, ehuru Evelyn, stackars liten — jag är skyldig
mig själv den rättvisan att erkänna detta — icke har
mera begrepp om sin erövring än fågeln i buren
därborta. Men det finnes andra, som i stället hålla ögonen
öppna. En person, en ung, intagande man, har flera
gånger blivit sedd i parken bland buskarna och, om jag
så får säga, på avstånd slukat Evelyn med ögonen och
ritat av henne på papper. Det kan väl icke gärna
finnas mer än ett skäl för sådana hemliga spioneringar på
en ung flicka?»

»Nej, man skulle tycka det!» svarade baronen, som
aldrig trodde, att frågan gällde hans egen son. Men
friherrinnan, som redan av konsulinnans säkerhet anade
oråd, fann skäl att visa ett litet misstroende och lät
förstå, att det helt säkert vore ett skvaller, vid vilket
man ej gärna kunde fästa sig.

»Jaså, skvaller!» upprepade konsulinnan, rodnande
av harm över att man icke ville förstå henne. »Efter
hennes nåd tror det, anser jag som en plikt, den jag är
skyldig mig själv, att genom bevis styrka mitt
påstående, och därjämte tager jag mig friheten förklara, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free