- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
84

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Vad drömmer du om! Jag talade om en inbillning,
och du svarar mig med ett vädjande till verkligheten.
Låt mig ej befara, att den, som icke begått någon
dårskap under ynglingaåren, skulle göra det, då han
mognat till man.»

»Såvitt jag kan se, vore giftermålet med en ung,
skön och rik flicka just icke den största dårskapen en
obemedlad kammarjunkare kunde begå.»

»Nej, tvärtom, såvida bruden blivit begåvad med
ännu trenne förmåner, nämligen bildning, förstånd och
god familj. Men, min käre Max, varför skola vi
behandla detta ämne så högtidligt? Din heder förbjuder
dig att förnya dina hemliga besök i parken, och därmed
är hela romanen slut.»

»Kanske likväl, bästa mamma, slutas den icke där,
och jag skulle ej anse mig handla rätt, om jag icke nu,
då vi en gång kommit att tala i detta ämne, erkände,
att av det djupa intresse, som denna så sköna och
ovanliga flicka inger mig, kan uppstå en önskan att bli den,
som väcker hennes första känsla. Jag säger icke att
detta skall inträffa, men jag säger, att det kan inträffa;
och om det en gång så gör och jag tror mig vinna henne,
så ser jag åtminstone ingenting, som skulle hindra, mig
att arbeta för det, som jag ansåge såsom min högsta
lycka.»

Friherrinnan svarade ej. Det hade icke hänt två
eller tre gånger under Max’ hela liv, att han så bestämt
yttrat sig över något, som han funnit vara modern
mindre angenämt, men då detta skett, hade han fast
vidblivit sin tanke. I allmänhet tycktes han äga ett av
dessa milda och fridsamma lynnen, vilka ogärna
motsätta sig andras åsikter. Men gällde det att genomdriva
något en gång fattat beslut, talade han aldrig om vad
han ärnade göra för att se det komma till stånd: han
blott röjde och röjde upp vägen, till dess den blev fri,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free