- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
101

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

passionsfulla, materiella måste stanna bakom tröskeln
till det tempel, dit min ande efter den tryckande
kampen inträngde och nedkastade sig i himmelsk frid.

Då du erhåller detta brev, skulle du betagas av en
djup oro, om du icke tillika finge veta, att jag svurit
en helig ed att icke under ett helt år sätta i verket det
beslut, som jag likväl fattat för livstiden.

Jag kan ålägga mig denna försakelse, ty jag vet, att
ingenting på jorden skulle förmå rubba detta beslut.
Må frestelserna komma... jag utmanar, jag trotsar
dem: jag skall visa dem vad en människas vilja förmår,
då den livas av en inspiration, vilken trampar varje
slags lidelse under sina fötter. Jag andas redan doften
av den heliga lager, vilken för mig växer på den fjärran
strand där ...

Nej, jag skall icke förråda mig: ingen, ingen, icke
ens du, min dyra mor, får inverka på mig... ej ens du
skall kunna det. Men jag är skyldig, i anseende till
min föregående obeslutsamhet, att visa dig, min mor,
visa Leonard och mig själv, att jag äger den
erforderliga fastheten; och for att skilja mig från alla lockande
tungor, som tillviska mig att skynda och ej förlora en
dyrbar tid, lämnar jag Uppsala på ett år och tager...
betänk, min mor — tror du dina egna ögon då du läser
det... en informatorsplats.

Jag har alltid hyst en obeskrivlig vedervilja för
dylika befattningar, med vilka jag misstänker, att endast
min stolthet haft svårt att jämka sig tillsammans. Jag
är ej mera stolt, åtminstone ej så som jag förr varit.
Likväl skall jag alltid veta att sätta ett värde på mig
själv, ty den, som icke har värde i sina egna ögon, har
mycket svårt att skaffa sig något i andras.

Men innan jag avslutar detta brev, min älskade mor,
återstår att vidröra två viktiga ämnen.

Om någonsin en son längtat att lägga sitt huvud intill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free