Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hus. Jag erinrar mig just att salig grevinnan B. en
gång sade: ’Kära Charlotte’, sade hon, ’ett hus utan
informator är som en salong utan spegel: det ena är
lika nödvändigt som det andra.’»
»Nå, Gud ske lov, vi behöva varken ha brist på
speglar eller informatorer!»
XIV.
Den stora middagen på Örnvik avlopp så lyckligt man
kunde önska. Konsulinnan utförde sin roll med så
förträfflig uppfattning och så gott minne, att hon icke
begick mer än ett enda misstag, nämligen det lilla, att,
då hon till major L. skulle säga: »Ack, vilken lycka
för min man att få göra en så celeber industriidkares
bekantskap!» hon i stället yttrade: »Ack, vad min man
skall bli förtjust över bekantskapen med en så celeber
industririddare!»
De småleenden, som härvid flögo över någras läppar,
upptog konsulinnan såsom ett bifall åt sin
beundransvärda ton, men många, som ej närmare kände henne,
undrade storligen över hennes djärvhet att med en så
oskyldig min säga en sådan sarkasm eller, ännu värre,
den värsta sanning. Majoren själv hade däremot
artigheten att finna sig smickrad av konsulinnans goda
tanke.
Historien om »min mans skeppare», med ty
åtföljande skeppsbrott, hustru och barn, gjorde en alldeles
utmärkt effekt, ty konsulinnan förstod att på det mest
rörande sätt förtälja om salig Petterssons utmärkta
förtjänster, för vilka hon övertalat sin man att såsom
fosterson upptaga en av den hederlige Petterssons
söner. Hennes man hade för princip att aldrig neka
henne något, och det skulle göra den arma änkan en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
