Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Försöket är visserligen djärvt, men, låt gå... våga
är vinna!»
Och utan ett ord lade baron Max teckningen på
Evelyns knä.
Hon tog upp den med samma likgiltighet som de
andra, men sedan hon en stund betraktat den, började
en viss oro bliva märkbar hos henne och en darrning
gick igenom hennes lemmar. Slutligen uppgav hon
ett lätt utrop, drog till sig den lilla foten, som var
utsträckt på gräsvallen, och sänkte huvudet, liksom hon
kant en fruktan att längre betrakta detta utkast, vilket
föreställde henne själv, sådan Max sett henne sitta på
pallen i nischen, med den lätta kransen nedgliden på
pannan, lockarna vårdslöst kastade åt ena sidan och
framför allt samma uttryck i anletsdragen, en bävande
oro, en rysning blandad med tjusning, vila på
Laokoons-gruppen.
Med stum, men ändå vältalig ångest följde Max den
unga ^flickans intryck. Hans blick mötte Constances,
och båda syntes uppmuntra varandra, oaktat ingen ville
avbryta Evelyns tysta rörelse.
Slutligen såg hon upp med ett utseende av
obeskriv-% skygghet, förde fingret över sin egen bild och såg
därefter på Constance så ömt frågande och oroligt,
att denna böjde sig ned och viskade: »Han har säkert
drömt det där!»
Evelyn skakade på huvudet: denna förklaring
tillfredsställde henne ej.
»Det är tecknat ur minnet!» sade Max, som ville se
om icke förtrytelsen kunde färga hennes kind.
»Ur minnet?» upprepade Evelyn.
»Ur minnet!» återtog Max och fixerade henne med
hela styrkan av sin milda, allvarliga blick.
Men det var allt förgäves: Evelyns ögonlock sjönko
slappa över de mörkblå himlarna, och hennes ton hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
