Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vila, ej befalla över de vanor, han själv skapat. Han
steg upp för att ute i fria luften njuta den sköna
morgonen ... ack, det återstod ju endast så få, innan hösten
kom och med sina omilda vindar rövade från jorden
dess sista fägring!
Efter att i goda två timmar ha svärmat omkring i
den gamla parken, återvände Jutus till
huvudbyggnaden ; men i stället för att taga av uppåt halvtrappan till
sina egna rum, gick han fram genom huvudgången,
samma väg han föregående afton blivit införd i
familjens vanliga sällskapsrum.
Just när han ärnade öppna dörren till detta rum,
överraskades han av ett ljud, som ovillkorligt kom
honom att sticka fingrarna i öronen. Hans i så hög
grad uppdrivna musikaliska känslighet led en verklig
plåga av detta enformiga hackande — det monotona
växelvisa klinkandet på två tangenter, vilket dock på
samma gång just genom sin enformighet fjättrade
honom, så att han en stund gav sina öron till pris däråt.
Till slut kunde han icke låta bli att se efter vem det
kunde vara, som med sådan barbarisk envishet fortfor
med sin olyckliga musik. Han öppnade dörren, men
stannade, intagen av häpnad, då han såg Evelyns
himla-rena anlete, såg det obeskrivliga uttrycket av saknad
och oro, som talade ur de drömmande blickarna och
röjde sig till och med i huvudets lyssnande ställning.
»Har Rafaels himmelska madonna blivit dömd till
en själavandring på jorden?» så frågade sig Justus,
medan hans blåsvarta, dunkelt glödande ögon, fästes på
Evelyn med ett uttryck, som magnetiskt böjde hennes
mot honom.
Vid den oväntade synen rörde sig icke en muskel
i Evelyns ansikte, men efter ett par sekunder, under
vilka hon oavvänt stirrat på Justus, som ännu lika
orörlig kvarstod på tröskeln, lutad mot dörrposten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
