Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
friherrinnan vidrörde dessa ämnen med verkligt
allvar, tog hennes ord som en pik och svarade därför i en
ton av sårad självkänsla: »Jag känner olyckligtvis icke
styrkan av dessa hinder, ty min hushållerska och mm
skickliga husmamsell sköta om de där sakerna.»
»Ja, men, ser fru konsulinnan, jag, som har blott
en kokerska och en helt ung och oerfaren husmamsell,
jag måste själv ha ögonen överallt, och om jag
dessutom skall vara rätt öppenhjärtig, litar jag just aldrig
så fullkomligt på någon som på mig själv.»
Lyckligtvis för konsulinnan, som icke kunde bliva
ense med sig själv om vad för ett svar nu borde
inflyta, kom baron Max att gratulera henne till den
efterlängtade informatorns ankomst. »Jag hoppas, att
herrskapet får allt skäl att vara nöjda!»
Dessa ord yttrades i en ton, som innebar bade en
önskan och en fråga.
»Om vi också icke det skulle få», svarade
konsulin-nan med en viss tvetydig högtidlighet, »kan herr
baronen likväl vara fullt övertygad, att vi aldrig skriva
detta på vår gode kommissionärs räkning!... Men se,
här har jag mina flickor... Evelyn, kom fram och
nig för din goda vän, den ämabla friherrinnan!»
»Vilken dumhet», tänkte baronen, och den blick, han
utväxlade med Constance, förrådde, att hon delade
hans tanke, »vilken dumhet att städse behandla henne
som ett oläraktigt barn, vilket från barnkammarn
framkallas för att hälsa på de främmande!»
Evelyn neg stelt och avmätt som vanligt, och
bredvid Constances smidiga och behagliga hälsning syntes
denna nigning än stelare. Därefter ville hon också som
vanligt draga sig bort till sin gamla vrå mellan fönstret
och väggen, men friherrinnan fattade hennes hand och
kvarhöll henne med ett milt uttalat: »Övergiv oss icke
så hastigt, lilla mamsell Evelyn!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
