- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
160

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna önskan att, såsom konsulinnan i tanken
uttryckte sig, introducera Evelyn i hennes svärföräldrars
hus, kunde ej betyda annat än en allvarlig föreberedelse
till det frieri, som var att vänta på nyåret; men ehuru
på en gång både smickrad och överraskad av denna

o förtäckta öppenhet i baronens avsikter, skulle det
likväl helt och hållet hava stritt emot den plikt,
konsulinnan var skyldig sig själv, ifall hon ^genast visat sin
beredvillighet. Hon gjorde sig därförpå allt satt viktig,
begärde några ögonblicks rådrum, några ögonblick att
rådgöra med sin man. Men efter alla dessa
betänkligheter, och sedan råd blivit tagna både av konsuln och
husets egentliga rådinna, mamsell Charlotte, gavs med
all högtidlighet, utan att minsta fråga blivit stalld till
Constance, ännu mindre till Evelyn, det bestämda lo ftet,
att konsulinnan om tvenne dagar själv skulle fora sina
flickor till friherrinnan.

Efter detta löfte reste baronen sa nojd och belåten
som han under närvarande förhållanden kunde känna
sig. Vid avskedet vågade han några ömma ord till
Evelyn, men antingen förstod hon honom ej eller hade
instinkten redan lärt henne, att icke låtsa första det
hon ej kunde besvara.

Han kände sig ej sårad häröver... vad kunde han
väl ännu begära av Evelyn! Det var först sedan hon
blivit hans maka, sedan han hade rättighet att visa
henne huru dyrbar hon var honom, som han hoppades
efter hand kunna grundlägga den ömhet, vilken nu
skulle varit en orimlighet att ens tänka på.

XXII.

Då Evelyn vid middagsbordet återsåg magister av
Carleborg, erfor hon för första gången i sitt liv denna
ledsamma och svåra känsla, som benämnes förlägenhet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free