Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE BOKEN
EVELYN
XXIII.
En gång väckt på tanken att lindra de betrycktas
bekymmer, var Evelyn endast angelägen att så fort som
möjligt sätta sig i beröring med Örnviks underhavande,
och emedan hon kommit dithän, att hon ville detta,
försvann av sig själv den blyga rädslan ... hon maste finna
medel.
Redan dagen innan hon lämnade Örnvik, gjorde hon
en lång vandring. Man var van vid hennes drömmerier
i parken, och därför saknade man henne icke. Evelyn
visste intet bestämt mål för sin väg, men hon trodde
fast, att Gud skulle leda den, och han gjorde så också,
ty just i de tvenne torp, hon besökte, funnos tarar att
avtorka, hunger att lindra. Där voro ock många saker
att erfara, som för Evelyns kommande spaningar blevo
av stor nytta. En gammal blind altfader i en av
stugorna berättade för den lyssnande flickan hela den
del av Örnviks historia, vilken rörde dess arma
underhavande under den följd av år, som egendomen
vandrat från arrendator till arrendator. Denna historia var
lika djupt sorglig som för känslan upprörande.
Evelyn ryste, grät och darrade ömsom och lovade
inom sig att begagna allt det inflytande, hon kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
