- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
172

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rafen, vilken Gud själv ställt pa vakt vid dörren till
hans hjärta att bevara det från alla villor, och det
förekom honom nära nog som om han skulle hava begått
ett helgerån, ifall han ägt ens en tanke på att förvandla
serafen till ett dödligt väsen. Däremot hände det, att
just Constance, som han i följd av sin fortfarande
avog-het nästan aldrig nalkades och som synbart vågade att
vara lika avogt stämd mot honom, icke sällan
framkallades av hans inbillning. Det var hennes skönhet
han fann ett nöje i att tänka på, att drag för drag
granska, det var hennes likgiltighet, som förekom honom
så retande, att han roade sig med utfunderandet av
hundra medel till dess besegrande... och likväl var
han kall som is, då han åter såg henne, ty han tyckte sig
höra en röst, som varnande tillviskade honom att aldrig
nalkas denna kvinna.

Denna hemliga instinkt kändes av dem bada, och
det var endast då hövligheten eller nödvändigheten
bjöd det, som de möttes. Däremot övertygade de sig
utan svårighet, att de hyste en viss fruktan för
varandra. Constance bävade för att få se ett smygande
fantom — det hon ej vågade giva varken form eller
namn — uppsluka hennes vän, som hon olyckligtvis fann
allt mer och mer hejdlöst lämna sig åt väldet av sitt
första intryck. Justus åter bävade för att se
Constance, om vars fasta och bestämda karaktär han ej
misstog sig, motarbeta detta välde och slutligen slita
Evelyn ifrån honom. Denna sorg tyckte han sig ej
kunna bära: han hade utsett Evelyn till sin goda
ängel. Dessutom ville han fortfarande förbliva ängelns
gud.

Så stodo förhållandena, då de unga flickorna vid
medlet av oktober återvände till Örnvik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free