Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säg dem också, att jag dör, om de tvinga mig... Och
lämna mig nu... jag känner styrkan övergiva mig.»
Constance kysste henne ömt pa pannan, ordnade en
kudde under hennes huvud, som började bliva tungt,
och gick, i det hon viskade: »Var lugn; du skall ej
plågas mer!»
XXVIII.
Därute satt konsulinnan gråtande och vridande
händerna ... hon hade hört allt.
»Constance, Constance!»
»Min bästa tant, vi skulle få ett alltför stort ansvar,
om vi ginge ett enda steg längre: min tanke är den,
att Evelyn i det fallet återsjunker i sitt gamla tillstånd.
Det blir ingenting av med baronen, och därför är det
så gott att genast säga honom alltsammans.»
»Du har lätt att tala så där deciderat, du, för vilken
det gäller ingenting... men för mig gäller det allt.»
»Jag vet det», svarade Constance kallt, »likväl vill
jag hoppas, att tant icke för detta allt uppoffrar
Evelyns liv, kanske förstånd... hon tal inga flera skak-
ningar.» . , .
»Jag behöver vara ensam ... lämna mig, mitt barn.»
»Som tant befaller... Men gå, för Guds skull, icke
in till Evelyn ... kom ihåg, att jag varnar tant för det,
liksom jag förut varnade tant för musiklektionerna.
Lova mig också, att tant icke med en enda min låter
magister Carleborg förstå något, ty kommer det eld i
krutet, så vet tant nog själv, hur det går.»
»Konsulinnan vinkade otåligt med handen, och
Con-stance var nödsakad att lämna rummet.
Utkommen i förmaket stod hon just som bäst och
överläde, med det lilla huvudet lutat i handen, då Jus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
