Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komme, tänk om den där långe herrn med de förklädda
betjänterna verkligen reste av med henne... Men
ts ... vad ha vi här? Ett ljussken i hörnet... en
lanterna! Jag önskar både den och hennes ägare dit
pepparn växer...»
»Här måste vi släcka lanternan, söta Antoinette!»
sade majorskan viskande.
»Det är oerhört mörkt därnere på den där ruskiga
planen, goda Amalia!»
»Ja, men det hör just till ett äventyr, att det skall
vara mörkt.»
»Ja ja, men ...»
»Bästa Antoinette, du måtte väl aldrig vara rädd?»
»Å, icke just det — likväl...»
»Tag exempel av mig, bästa du. Jag är Gud ske lov
icke behäftad med en sådan där
fruntimmerssvag-het...»
»Det går aldrig an att stå här längre!» avbröt
väg-viserskan, majorens Britta. »Vi kunna då lika gott
gå hem igen.»
»Herre Gud, Britta, du har så rätt, du! Blås ut
ljuset och smyg dig försiktigt framåt, så trippa vi
efter... Och nu, min lilla Antoinette, i främsta
rummet mod och enighet, ty detta är alldeles oundgängligt
vid alla rekognosceringar... Se så, håll dig nu näst
efter Britta, så bildar jag eftertruppen!»
Tåget rörde sig långsamt framåt i mörkret, ty ehuru
månen kastade några ljusa strimmor över planen, gick
den icke så långt ur molnen, att den upplyste de
spionerande.
»Min kära Britta du», sade majorskan, signalerande
sin förtrogna genom en stöt i sidan på fru K., den
hon i sin tur skulle transportera till Britta, »vad säger
du om den stora boken där borta... jag känner den
av gammalt... där kunde vi få rum alla tre?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
