Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nards sida, likväl icke såsom bundsförvant åt hans
önskningar, utan såsom lovtalare över hans redlighet och
ädelhet... »Låt honom gå», bad samvetet, »låt den
öppne, rättframme mannen söka sig en bättre lycka,
än den du förmår giva honom! Han tror och hoppas på
lyckligare tider för sig... när varder likväl den tiden
kommande, då du kan rättfärdiga denna tro? Avslå
honom liksom de andra, lev ensam, lev i tron, hoppet,
kärleken och — minnet!»
Constances kinder rodnade starkt vid det sista ordet.
Svärmerskan nedsjönk på sina knän, i det hon högt
ropade: »Herre, hur eländig jag är! Har icke din
ädlaste lärjunge i en av sina sammankomster yttrat
detta sprak: ’Vilken som blyges vid mig och mina ord,
vid honom skall ock människones son blygas, då han
kommer i sin härlighet och ...’»
»Constance», avbröt den bestörta modern, i det hon
sköt upp dörren, »vad vill allt detta säga... är du
ifrån dina sinnen?»
»Häda icke!» utbrast botgörerskan profetiskt...
»Guds arm hinner oss!» Hon nedsänkte det bleknande
anletet mot bröstet.
Fru Waller bad även, bad ivrigt om sin dotters
räddning, liksom denna dotter varit en döende.
Ack, arma mor, om Constance varit döende, skulle
kanske böner hava räddat henne — men Constance hade
blivit prästinna i ett av dessa tempel, där den jordiska
och himmelska elden brinna varandra så nära, att dess
flammor varje ögonblick hota att mötas.
» >.’. ,
XXXVIII.
Dörren till Justus rum uppsköts sakta. Det var
icke hon, Constance, den fruktade... men dock en
kvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
