Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evelyn böjde sig litet framåt, för att liksom insupa
varje ljud av den älskade rösten.
^Justus märkte, huru det bedragna hoppet målade sig
på Evelyns ansikte, och kanhända var det fruktan att
hon i sin barnslighet skulle vidröra deras förra samtal
som kom honom att liksom sänka sin blick i hennes,
då han tilläde: »Min syster ångrar icke denna
godhet... får jag hoppas, att hon icke gör det?»
Evelyns öga glänste av en så ljuv glädje, att Max
fick den våldsammaste hjärtklappning. »Huru», sade
hon sakta... »skulle jag ångra att jag varit lycklig?»
Vid dessa Evelyns ord träffades ovillkorligt liksom
genom en magnetisk kraft Justus och Constances
blickar. En sky av blodröd purpur flöt över hennes kinder,
medan hans ansikte blev vitt som snö — så våldsamt
led och njöt han under en minut vid åskådandet av den
omedvetna, men vilda svartsjuka, som flammade i
Constances svarta öga.
Lika hastigt som den försvunnit, återkom dock
färgen, och med en världsmans behärskning vände han
sig till Constance.
»Mamsell Waller», yttrade han, »om icke vi» — han
lade en lindrig tonvikt på ordet vi — »sedan den
trevliga örnvikstiden haft tillfälle att flera gånger träffas,
skulle jag knappt kunna ursäkta min ensidighet att helt
och hållet sysselsätta mig med vår unga värdinna.»
Det var svårt för Constance att anslå denna ton med
den helige. Dock gjorde hon vad hon kunde, i det hon
med ett tilltvingat leende svarade: »utan tvivel har
Evelyn i den dubbla egenskapen av värdinna och vän
också dubbel rätt till herr magisterns uppmärksamhet.»
Evelyn gav Constance en tacksam blick, och baron
Max tog sig den friheten att minnas, att magister
Carleborg och mamsell Constance just aldrig röjt några
sympatier. »Således», tilläde han i denna lugna ton, som
18 En natt vid Bullarsjön. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
