Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väg går då icke långt ifrån Örnvik, vilket jag med
nöje skulle återse.»
Var det instinkten, som lät Evelyns blick bönfallande
falla på hennes make ?
Max motstod den ej: »Om herr magisterns tid
tilllåter en avväg, är jag säker att detta skulle skänka icke
blott mig och min hustru, utan även mina svärföräldrar
en verklig glädje.»
»Det är då avgjort!» svarade Justus, och rösten,
varmed dessa ord uttalades, darrade lika djupt i både
Evelyns och Constances hjärta.
För Justus stod det klart, att Evelyn blivit honom
sänd från himlen: hon var hans goda ängel. Hade icke
hennes närvaro givit honom mod att inför Constance
visa vilken önskan som för honom var övervägande!
Hon måste liksom den stackars Evelyn tvingas att tro
det »frestaren» under vissa ögonblick lekt med hennes
inbillning. Men i samma stund, då han för att rädda
Constances kommande frid och sin egen samvetsfrid
kastade Evelyns lugn i andra vågskålen, beslöt han att
aldrig mera, såsom han aftonen förut gjort, öva
styrkan av sitt välde. Och ännu gisslad av de förebråelser,
som under natten plågat honom, tilläde han högtidligt:
»Jag skall komma med frid till ditt hus, Evelyn, och
den välsignelse, jag medför, skall icke vika bort då jag
reser!»
Evelyn böjde sig djupt ned och bjöd honom sin
panna, den hans läppar sakta vidrörde. Därefter bugade
han sig för Constance, mottog ett handslag av baronen
och lämnade rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
