- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
9

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Utan tvivel, min vän, skall din läkare föreskriva
dig en brunnskur, och på samma gång lär det bli
nödvändigt att vi besöka någon lämplig badort.»

»Ja, släpa mig med från brunn till bad... Nej,
Nelly, det duger icke! Om du ännu har en överleva
av den gamla kärleken kvar, så låt oss lämna Örnvik
och flytta till en sjöstad. Och efter du icke tål den,
där vi fordom levde lyckligt och gjorde så
fördelaktiga affärer, skall du få välja vilken som bäst anstår
dig... låt mig blott andas havsluften, besöka varvet,
prata med skeppare, matroser, folk som jag förstår,
och för ro skull än en gång ha mig ett par skutor.»

Konsulinnan bleknade, ty nu antog hennes mans
sjukdom en högst obehaglig karaktär. »Min bäste
Löwe, du lider av hypokondri, varmed följer fixa
idéer; om du vore vid en sund fysik, skulle du icke
hitta på dylikt. Du, ägare av det magnifika Örnvik,
svärfar till en av landets baroner, och i intimt
umgänge med den förnämaste societet på orten, du skulle,
kanske i gamla lärftsrocken, traska upp och ned på
ett varv. Min snälle David, tro mig... du är sjuk.»

»Och därtill är din omåttliga fåfänga skulden!»

»David», utbrast konsulinnan högtidligt, »jag är
skyldig mig själv att icke låta dig gå en hårsmån längre!
Det finns gränser, dem ingen får överskrida, och mitt
samvete säger mig, att du endast talar i ett slags yrsel.
Jag är emellertid för upphöjd över all småaktighet att
fästa mig därvid; när ditt lynne blir annorlunda, vet
jag att du själv ångrar dig... Tag nu dina kort, min
vän, och roa dig med din patience, medan jag
besöker min dotter!»

Konsulinnan gick ut, i det hon artigt vinkade med
handen åt sin man.

»Hon är så inbiten i sin förtrollning», mumlade
den stackars konsuln, »att varken förnuft, hot eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free