Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den röst, varmed Max uttalade dessa ord, bar en
sådan prägel av allvarsamt missnöje att Evelyn
ödmjukt svarade: »Jag skall vänta, till dess du vill det!»
»Tack, min Evelyn! Du skall få se, att den, som
sätter din glädje över sin egen, icke bedrager dig.»
Evelyn log milt och tryckte sina läppar lätt mot den
hand, som smekte hennes.
Vid denna självvilliga kärleksbetygelse av Evelyn
klappade Max’ hjärta fortare. Det förekom honom
liksom några gånger förut, att Evelyn höll honom
kärare än hon själv förstod.
XLV.
Emellertid satt magister Carleborg i förmaket hos
sitt värdfolk, satt helt förtroligt bredvid konsulinnan
i soffan. Ty oberäknat, att förtroligheten var
någonting, som hon var skyldig sig själv vis-a-vis den
person, för vars tillkommande ätt hon en gång ärnat bliva
stammoder, hade magistern nu till sin forna
världsliga »air» lagt sig till en dito andlig, som gjorde ett
djupt intryck på konsulinnans mottagliga sinne.
»Ack», tänkte hon, då hennes blick föll på konsuln,
vars drag synbart livades under det han avhörde
Justus’ vältaliga skildring av missionsskapet, »ack,
denne andligt rene man bör visst kunna inverka på
David och befria honom från den olyckliga
hypo-kondri, som i skepelse av sjöstäder och skutor
förföljer honom! Jag skulle lämna mitt eleganta Örnvik
för att sätta mig ned i en liten tre eller fyra rums
våning... nej, jag tackar, förr skall min stora
sparkassa förvandlas till missionsmedel, ty fast
informatorn var för stolt att hålla till godo med den dusör,
vi ville truga på honom, tar missionären nog emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
