Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vart hon alldeles som ett helgon, och nu är
Bibel-Marie, som vi kalla henne, alla dagar stadd på
vandring för att sälja gudliga böcker och frälsa själar
till himlen. På det sättet förmenar hon med rätta
att hon försonar inte blott sitt eget brott, utan också
hans, som hon svek och tvang att spilla livet.»
»Känner man ej heller denna armas förförare?»
frågade Justus med en kall rysning.
»Nej, hon har, liksom Anna här, svurit på bibeln
att förtiga det... och liksom Bibel-Marie hållit sin
ed, så skall nog också Anna hålla sin, ty vår pastor
har lärt dem edens vikt.»
Justus svarade ingenting, utan begärde att få
inträda i sidokammaren, där värdinnan, så gott hon
förmått, städat åt gästen.
Här, på sin ensliga bädd, övervägde han ännu en
gång allt vad han upplevat under denna sin första
afton i ödemarken, och han nödgades tillstå, att det
just var sådana händelser, som han minst trott sig
få möta på en ort, den han ansett nästan fridlyst.
I morgongryningen var Justus med ny skjutskarl
på väg till den egentliga »ödemarken», ett namn, det
vi förbehålla oss att få använda i avseende på bostället.
Efter några timmars färd varseblev Justus slutligen
skorstenarna på det tak, under vilket han beslutat
tillbringa sin beredelsetid. Vad själva ödsligheten
beträffar, kunde han ej önska sig något fullkomligare, ty det
förfallna bostället liknade ett kråknäste, byggt under
berget, och den svartgrå marken, som vågade sig i
kulle vid kulle, torva vid torva, liknade en omätlig
kyrkogård med massor av gravar.
Det var nu något mer än tre år sedan Justus av
Carleborg såg den man, till vilken han känt sig
uppmanad och kallad att fly och vilken ivrigt uppmanat
honom att ej dröja, och likväl, i trots av de tre årens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
