Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på det sättet blev Justus icke blott en viss ekonomisk
resurs för Grave — det hade varit ingenting — utan
han blev, genom de tillfällen dessa småsaker beredde
Grave att få studera honom, en lekboll i denne
skänd-lige mans hand, ty Graves skarpa blick insåg genast
den ofantliga fördel, han i framtiden kunde draga av
denna så excentriska natur.
Det var han, som underblåst Justus’ egen olyckliga
obeständighet, som, då Justus strävade till ett mål,
väl i början svärmade med honom och såg dess
glänsande skönhet, men småningom skickligt lät färgerna
blekna, varefter han inledde honom på andra bisarra
idéer, likväl aldrig förgätande att allt emellanåt väcka
honom genom penningpåminnelsernas tryckande kraft.
Man frågar med rätta, vartill detta egentligen
gagnade Grave? Till mycket, till att slappa och trötta en
fantasi, vilken han så länge jäktat, att den slutligen
måste låta få håll på sig. Sedan detta skett, vore det
att förvänta, att den även skulle låta använda och dana
sig till dens nytta och fromma, som alltid behövde
dylika svärmare, särdeles en så beskaffad som Justus
av Carleborg,.. för vad ändamål skola vi nedanför
omtala. Men skulle svärmaren icke vilja dana sig efter
mästarens skola, då — ve honom. Ty näst begäret
att samla penningar och att under rättfärdighetens
slöja dölja djupa laster kände Grave ingen högre
passion än den att förstöra allt det goda, han ej kunde
använda varken till medel eller ändamål. Denne man
var icke dålig av slump: han var dålig av princip...
och han blev läsarepräst.
Justus, tröttad vid allt, nästan andlös av den
feberaktiga spänning, varuti han så länge levat, förtvivlade
nära nog om att någonsin kunna uppnå eller rätt fästa
sig vid något visst mål. Då inslungade Grave likt en
blixt i den halvdomnade själen den tanken, att på jor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
