Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLIX.
Den magra frukosten var slutad, men överlevorna
stodo likväl i dag, såsom alla dagar, kvar till deras
fromma och välplägnad, som torde komma efter.
Ingen var så ringa, att han icke kunde få njuta ett
par skedar av den sorgliga välling, som utdelades från
pastor Graves eget gästfria bord, ty ingen var ju så
ringa, att han icke hade någon bekant, för vilken han
kunde omtala huru den helige mannen själv levde
liksom den fattigaste arbetare, emedan han ej ville hava
det bättre än den fattige, och huru han, en stackars
komminister, likväl höll sitt tarvliga bord öppet för
kommande och gående, att envar måtte finna
vederkvickelse i ödemarken icke allenast till själen, utan
även till sin kropp. »Ty en Herrans tjänare skall föda
den hungrande, kläda den nakne och härbärgera den
husville.»
De tvenne sista plikterna uppfyllde Grave på det
sättet, att en gammal backstuga med några halmkärvar
uppläts åt de husvilla, vilka där mådde ungefär lika
bra som på öppna marken. De nakna däremot fingo
fröjda sig åt något mindre gediget, men mera
upphöjt, ty de fingo nämligen på sin del hoppet, att deras
själasörjare skulle draga försorg om att församlingens
»ädelsinnade» komme att tänka på dem. Om de under
avvaktan på detta resultat fröse ihjäl, så kunde därvid
naturligtvis ingenting uträttas, enär allt måste ha sin
tid att mogna ...
»Jag hoppas att denna sunda, ehuru enkla föda
värmt dig, min broder?» sade Grave, som med
hemligt nöje sett huru Justus endast mödosamt sväljt den
osmakliga vällingen. »Såsom en uppriktig ivrare av
4 En natt vid Bullarsjön. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
