Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kännes här nu liksom någon kyla?» frågade hon
milt, då hon vid Justus’ sida gick genom den vackra,
smakfulla våningens rum — hon ville visa honom sina
blommor, och detta var Evelyns första och kanske
enda list.
»Nej, min syster, nu kännes här, Gud vare lovad,
denna ljuva värme, vilken sprider sig till och med till
den stackars resande främlingen och gör hans hjärta
gott.»
»Är Justus av Carleborg en främling i Evelyns hem»,
frågade hon sakta, »kan han någonsin bli det?»
En bitter känsla tillslöt Justus’ läppar. Han ville
icke ens se på Evelyn.
»O, svara mig, jag blir orolig... kan du bli en
främling här ... säg icke så!»
»Förlåt mig, Evelyn, jag är så tankspridd! Du har
rätt, jag kan aldrig bli en främling varken i ditt hem
eller i ditt hjärta... nej, aldrig!»
»Och icke heller jag i ditt!» sade Evelyn med ett
stolt och tryggt leende.
»Nej, om mitt hjärta bleve aldrig så fattigt — och
du vet väl, Evelyn, att den stackars missionären icke
har något annat hem — om detta hjärta bleve aldrig
så tomt och kallt, sedan det en gång förbrunnit, blir
dock alltid en plats kvar för dig... ja, vid Gud alltid!»
»Tack, tack! Huru många skola ej avundas mig
den... Är det icke sant vad de omtala, att...»
Evelyn tystnade tvärt: hon var icke säker om det, som
hon ville säga, vore fullt passande.
»Vad säga de?» frågade Justus.
»Att alla kvinnor hänföras av dig — men det är
icke underligt.»
»Jo, dyra Evelyn, det skulle visst vara mycket
underligt, om ej med detta slags hänförelse menades icke
mig, utan de ord jag på min Mästares vägnar talar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
